stallprojektet

En säker ridbana ska först och främst ha ett bra underlag där hästen inte riskerar att halka och ramla. Sargen eller staketet ska vara helt och tåla en hästspark och läktaren ska vara avskild från ridbanan. Skottkärror ska inte finnas på ridbanan och inte heller grepar, pallar eller andra lösa föremål.

Ett bra underlag på ridbanan är en förutsättning för att hästen ska kunna utföra arbetet vi kräver av den utan att bli skadad. Vad som är ett bra underlag beror på vilken typ av träning du tänkt utföra och vilken typ av häst du har. Generellt gäller att underlaget ska svikta utan att bli för djupt så att hästens senor påfrestas för mycket. Underlaget i en paddock ska tåla hårda väder medan underlaget i ett ridhus inte behöver vara fullt så tåligt.

En sak som bör tas i beaktning är att alla underlag är mer eller mindre skadliga om hästen alltid arbetas på det. Att rida på varierande underlag gör att förslitningar motverkas och hästen blir stark och tålig.

Att jobba sin häst från marken ibland gör att du får chansen att se hela hästen och dess rörelsemönster, vilket du inte kan när du sitter på. Longering kan bland annat användas för att bygga upp hästens kondition och muskulatur efter vila, lära den unga hästen att förstå innebörden av olika kommandon, få en äldre häst att bli mer uppmärksam för hjälperna eller för att en pigg häst ska få busa av sig innan ryttaren sitter upp.

Ta hjälp
En del påstår att longering sliter på hästen, vilket delvis är sant. All träning och motion kan slita på och bryta ner hästen om den utförs på fel sätt. Longering är alltså inte mer skadligt för din häst än ridningen så länge den utförs korrekt och i lagom mängd. Är du ovan är det alltid bäst att ta hjälp av någon mer erfaren för att lära dig hur du ska göra. I synnerhet om du vill tömköra din häst, vilket kräver stor kunskap för att det ska bli rätt. Det är lätt att du eller hästen råkar trassla in er eller att du hamnar fel och råkar få en spark.

Skillnaden
Vid tömkörning har du likt ridning och körning en töm i varje hand, medan du vid longering har endast en lina mellan dig och hästen. På så sätt har du vid tömkörning kontakt med både hästens inner- och yttersida vilket kan öka din precision i din kontakt med hästen. Du kan då reglera hästens ställning och böjning till skillnad från longeringen. Där är hästen fri att böja och ställa sig som den vill, även utåt vilket skapar onödiga påfrestningar på dess kropp. Longering sker alltid på volt medan tömkörning kan ske antingen på volt eller rakt spår. I filmen tömkör vi bara på volt, det kan även kallas dubbellongering.

Inspänning
Med hjälp av inspänningar kan du reglera hästens form och ställning, men du måste då gå fram till hästen varje gång du ska ändra något. Inspänningar bör endast användas med måtta av personer med stor erfarenhet! Att spänna in hästen utan att riktigt veta vad man gör är nästan alltid till mer skada än nytta.

Din utrustning
Vid longering ska du alltid ha på dig hjälm och handskar med bra grepp. Vid behov kan du ha en longerpiska i handen. Hästen ska med fördel ha träns med tränsbett eller kapson, även grimma kan användas men det ger dig som linförare mindre kontroll. Var ändå alltid för säkerhets skull inom ett inhägnat område, ifall du skulle tappa hästen. 

Hästens utrustning
Är hästen van att ha lindor eller benskydd vid ridning kan du använda det även vid longering. Hästen ska även ha en korrekt tillpassad longergjord med pad eller schabrak under, alternativt sadel med väl uppfästa stigbyglar och med en extra täckesgjord runt för att de inte ska ramla ner och störa eller skrämma hästen.

Longerlinan kan fästas på olika sätt om hästen har på sig tränsbett. Linan bör helst träs utifrån och in genom den inre bettringen, över nackstycket och fästas i den yttre bettringen. När du byter varv måste du alltså ändra så att linan löper genom den andra bettringen.

Vid tömkörning kan tömmarna fästas på olika sätt, be någon erfaren att hjälpa dig få allting på rätt sätt. I filmen har vi tagit yttertömmen över hästens rygg, genom en låg ring på gjordens yttersida och fäst den i yttre bettringen. Innertömmen löper utifrån och in genom inre bettringen och är fäst i en ring på gjordens innersida, på samma höjd som den på yttersidan.

Minska skaderisken
Tänk på att uppvärmning och nedvarvning är precis lika viktig vid arbete från marken som vid ridning. Har du tänkt spänna in hästen gör du inte det förrän efter att hästen är uppvärmd och uppmjukad för att undvika skador.

Longering
Vid longering rör sig hästen runt dig på en volt. Du kan reglera storleken på volten, men ca 15 meter i diameter brukar vara lagom. Du håller linan i den hand som är närmast hästens framdel, och med handen närmast hästens bakdel håller du den ihoplindade änden samt eventuellt longerpisken. Vid tömkörning har du en töm i varje hand, därför håller du töm och tömände i samma hand. Pisken har du fortfarande i handen närmast hästens bakdel.

Vi har i filmerna valt att inte använda pisk, då vi kände att det inte behövdes. Pisken används i vanliga fall som framåtdrivande hjälpmedel samt för att styra hästen i sidled, och göra volten större.

Framåtdrivande hjälper
För att driva hästen framåt använder du dig av rösten genom att smacka. Vill du att hästen ska byta gångart säger du tydligt den gångart du vill att hästen ska utföra, t.ex. om hästen skrittar kan du tydligt säga ”traava” med uppmuntrande röst. Du kan förstärka röstkommandona med ditt kroppsspråk samt genom att höja pisken en aning.

Förhållande hjälper
Du använder främst rösten även när du vill göra en förhållning. Vill du att hästen ska sakta av från galopp till trav säger du ”traava” med lugnande röst. Ett tips är att bestämma dig för exakt vilka kommandon du ska använda, och vilka som betyder vad. T.ex. kan du bestämma dig för att ”ptroo” betyder att hästen ska sakta ned den gångart den redan har, medan ”staaaanna” betyder just att hästen ska stanna. Att hästen både ska sakta ned och stanna för samma kommando kan göra arbetet svårare. För att förstärka kan du sänka pisken, stanna upp med ditt kroppsspråk samt höja handen du håller linan i.

När hästen gjort halt ska du gå fram till hästen, inte tvärt om, så att du kan ändra inspänningar och linfästning. Vill du byta varv vänder du hästen och longerar en stund i andra varvet. Det är precis som vid ridning viktigt att försöka jobba hästen lika mycket i båda varven så att den musklar sig jämnt och inte får förslitningsskador.

Löshoppning är bra både för yngre och äldre hästar. Det är en bra och rolig träningsform där unga hästar lär sig avståndsbedömning och att hitta bjudning och balans i hoppningen utan att ryttarens påverkan.

Vid löshoppning bör hästen vara utrustad med träns utan tyglar samt eventuellt benskydd.

Du bör inte löshoppa din häst ensam, se gärna till att ni är tre personer eller fler som hjälps åt. Alla medhjälpare ska ha på sig hjälm, handskar och bra skor. Efter uppvärmning (exempelvis longering) leder en person in hästen på den uppbyggda löshoppningsbanan. Han/hon håller hästen med änden av ett grimskaft genom bettringen för att snabbt och enkelt kunna släppa hästen.

En annan person är spö-/piskförare, dess uppgift är att hjälpa hästen genom hinderserien genom att smacka och driva på hästen bakifrån om det skulle behövas, samt se till att hästen inte vänder. En tredje person står vid kortsidan och fångar in hästen då den hoppat klart, gärna med hjälp av lite godis.