Hej och välkommen!

Vi heter Saga Kullberg och Cornelia Svensson och går tredje året på NV-programmet på Östrabo 1 i Uddevalla. Den här hemsidan är en del av vårt projektarbete som går ut på att förbereda oss inför hästskötarexamen.

 

På den här hemsidan kan du läsa om och ta del av några av de moment som ingår i proven för att bli diplomerad hästskötare. Eftersom vi endast har haft 100 timmars disponerad tid till vårt projektarbete har vi inte hunnit skriva om alla delar, så till er som vill ta examen rekommenderar vi boken ”Hästhållning i praktiken” av Mats Mellberg. Stallprojektet kan fungera som ett bra komplement till boken eftersom du här kan se filmer och få lite mer detaljerade beskrivningar av några av delmomenten.

 

Oavsett om du är intresserad av att ta hästskötarexamen eller inte hoppas vi att du kan få nytta av våra tips. Stallprojektet är riktat till dig som vill lära dig mer om hästar, vilken nivå du än befinner dig på.


Sadelkammaren - innehåll

Benskydd

Tränsets delar

Nosgrimmor

Bett

Sadelns delar

Tränsa

Sadla

Benskydd

Här är några exempel på olika benskydd och deras funktioner:


Ovan visas två olika typer av damasker. De till vänster är vanligast och används för att ge stöd och skydd åt hästens skenben. De till höger knäpps runt hela skenbenet och ger ett väldigt bra stöd åt ben, sena och kota. Dessa typer av skydd används ofta vid dressyrridning och uteritter eftersom de både skyddar stora delar av benet och är stötdämpande.


Ovan syns två par strykkappor, ett par till bakbenen (till vänster) och ett par till frambenen (till höger). Strykkappor används ofta vid hoppning för att skydda hästen mot strykningar. Framskyddet skyddar även hästens sena mot eventuella slag som kan uppkomma om hästen till exempel river ett hinder.

Tränsets delar


Nosgrimmor

Nosgrimmor finns i många olika former, var och en med sin egen funktion. Du bör välja en nosgrimma som sitter bra på din häst och inte trycken på tänderna. Det är viktigt att du spänner nosgrimman så löst att du kan få in minst två fingrar mellan den och hästens nosrygg.

En sak som är bra att tänka på är att nosgrimmans funktion sällan är att stänga hästens mun. Om hästen gapar beror det ofta på andra orsaker och då är det bättre att hitta orsaken i stället för att försöka tvinga bort symptomen.

Här är några av de vanliga nosgrimmorna:


Ovan kan du se en aachennosgrimma (till vänster) och en engelsk nosgrimma (till höger). Denna typ av nosgrimmor är de vanligaste på våra ridhästar och knäpps innanför sidostyckena, ovanför bettet. Aachennosgrimman består av en nosgrimma med tillhörande snokrem. Snokremmen, eller nosremmen som den även kallas, knäpps nedanför och framför bettet och används om hästen har en förmåga att öppna munnen under ridning. Mellan snokremmen och hästens mule bör du få in minst två fingrar.


Pullarnosgrimmor används ofta på hopphästar som gärna vill dra iväg över eller mellan hindren. En pullargrimma sitter som ett kors mitt upp på hästens nosrygg och knäpps undertill. En fördel med pullargrimman är att du enkelt kan ändra dess tryckpunkter genom att justerna spänningen på två ställen.


Remontgrimma används oftast på unga hästar som ännu inte vant sig vid att ha bett i munnen. Remontgrimman knäpps nedanför och framför bettet och är bra för hästar som gärna går och tjafsar med munnen.

Bett

Det finns mängder av olika bett med olika funktioner. Du ska sträva efter att kunna rida din häst på ett så milt bett som möjligt men ibland är det nödvändigt att rida med ett något skarpare bett. En sak som är viktig att tänka på är att bettet aldrig blir starkare än ryttarens hand. Om du är hård och stum i handen blir alla bett mer eller mindre skarpa. Om du däremot är mjuk och följsam i din hand är även det skarpaste bettet "snällt" mot hästen.
Se alltid till att få hjälp av en erfaren person vid tillpassning av bettet. Ett bett som sitter felaktigt kan orsaka hästen stora smärtor och onödiga skador.

Här är några av de vanligaste betten:


På bilden ovan syns en mängd olika tränsbett. Tränsbett är milda och finns i olika former för att passa olika typer av ryttare och hästar. Som du ser är alla bett olika, vissa är tvådelade, vissa är tredelade och vissa är raka. Några har fasta ringar medan några har rörliga. Ett av betten har även en parerdel (längst upp till höger) för att ge lite extra effekt.


Ett hackamore är en typ av betsel som inte placeras i hästens mun. Denna typ av hjälpmedel kan vara ett väldigt bra alternativ för hästen med känslig mun eller hästar som nyligen dragit ut tänder. En hel del ryttare använder även hackamoret som ett komplement till vanliga bett. En sak som är viktig att tänka på är att hackamore är ett ganska skarpt "bett" med hävstångseffekt, därför ska det alltid monteras på tränset av en erfaren hästmänniska.

Ovan visas ett kandar, som består av ett bridongbett och ett stångbett. Kandaret används främst inom dressyr men används även på en del hopphästar. Detta är ett väldigt skarpt betsel och det är viktigt att det endast används av skickliga ryttare.


En pelhamstång är tillverkad för att efterlikna kandaret, skillnaden är framförallt att pelhamet bara består av ett bett. Pelhamstången används ofta på mycket heta hästar som har en förmåga att försöka dra iväg med sin ryttare.


Stigbettet kan användas då du ska leda en vild häst. Detta bett används framförallt på hingstar och galopphästar eftersom de ofta är ganska vilda. Stigbettet används inte vid ridning.

Tävling - innehåll

Lastning

Transport

Knoppa

Visa häst vid hand

Linda ben (arbetsbandage)

Ridbanan - innehåll

Säkerhet på ridbanan

Underlag

Longering/Tömkörning


Filmer: Longering & Tömkörning

Löshoppa

Foderkammaren - innehåll

Fodertyper

Beräkna foderstat


Beräkna hästens vikt

Hagen - innehåll

Säkerhet i hagen

Stängsel

Giftiga växter

Stallet - innehåll

Första hjälpen

Säkerhetstips

Ergonomi

Mockning

Stallmiljö

Fånga hästen i boxen

Hästen - innehåll

Sjukdomar

Hästens kroppsdelar

Hoven

Hästens tecken

Visitering

Lägg på hästen täcke

 


Praktiska länkar

Regler och lagstiftning
Svenska Ridsportförbundets hemsida
Agrias hästsida
Jordbruksverkets hästsida
Hippokraten
HästSverige

Stora hästanläggningar
Flyinges hemsida
Strömsholms hemsida
Wångens hemsida

Tävling
Stallbackens hemsida
Svenska Ridsportförbundets tävlingssida
Pay and Rides hemsida

Träning
Tränarportalens hemsida

Avel
Svenska hästavelsförbundet
ASVH
Blup.se

Sjukvård
Strömsholms djursjukhus
ATG hästklinikerna
Svenska hästars värn

Annonser
Hästannonser
Hästnet

Hästens kroppsdelar


Hoven

Kvalitén och konditionen på hästens hovar påverkar det arbete hästen kan utföra tillsammans med dig som ryttare eller kusk, därför är det viktigt att du ser till att hovarna sköts på rätt sätt. Hovarna ska verkas och eventuellt skos om regelbundet av utbildad hovslagare, vanligen med 6-8:e vecka. Det är viktigt att arbetet utförs av en skicklig yrkesperson, då han eller hon kan rätta till eventuella skevheter medan ett felaktigt utfört arbete kan orsaka stora skador hos din häst. Var kritisk och ställ frågor till din hovslagare om det är någonting du undrar över.


Något du själv kan göra är att gå en kurs och därmed få en så kallad "tappskokompetens". Du får då lära dig att rätta till en tappad sko, raspa hoven samt slå på skon igen i de gamla sömhålen så att din häst kan arbeta som vanligt fram till att hovslagaren kan komma.


Det du kan göra i den dagliga skötseln av hovarna är att kratsa ur dem noga, särskilt före och efter ridning. Se till att miljön i hagen är så ren och torr som möjligt, även om det inte alltid är så lätt under leriga vintrar. Tvätta eller borsta av leran från hovarna innan du ställer hästen i boxen. Hovarna mår inte bra av för mycket fukt, då kan de bli mjuka och bakterier kan bilda röta i hovarna samtidigt som risken för hovbölder ökar. Om hovarna luktar illa eller du ser något vitt i strålen eller på sulan kan din häst ha fått hov- eller strålröta. Hovarna behöver då om möjligt en torrare miljö samt desinficeras med exempelvis väteperoxidlösning. Hovarna mår heller inte bra av att bli för torra, då ökar risken för att de spricker.



Hovens delar





Sadelns delar


Sjukdomar

Kolik

Kolik är ett samlingsnamn för sjukdomar som orsakar hästen smärtor i buken, alltså är kolik inte en sjukdom i sig utan snarare en typ av symptom. Det finns olika typer av kolik, till exempel sandkolik, gaskolik och förstoppningskolik. För att förebygga kolik ska du vara noga med att inte göra tvära foderbyten, låt hästen långsamt vänja sig vid den nya maten genom att blanda det nya och det gamla fodret i ett par veckor. Se till att hästen alltid har tillgång till rent vatten och att den inte fryser. Om du fodrar din häst med betfor ska du alltid låta maten svälla tillräckligt länge innan du fodrar med en.


Mugg/rasp

Mugg orsakas av att bakterier tränger in i hästens karleder och infekterar huden där. Du känner igen mugg på grund av skorporna som bildas i karleden på hästen. Om skorporna sprider sig över skenbenet kallas sjukdomen för rasp. Du kan till viss del förebygga mugg genom att vara noga med hygienen i hagen och boxen samt genom att hålla hästens karleder rena. Du behandlar muggen genom att tvätta rent karlederna med vatten och mild tvål (ej parfymerad), försiktigt torka rent med en mjuk handduk och därefter smörja in karlederna med en mjukgörande salva. Det kan ibland vara svårt att behandla mugg själv, då kan du kalla in en veterinär som ger hästen antibiotika.


Fång

Fång är en allvarlig sjukdom som oftast drabbar lättfödda ponnyer som äter för mycket näringsrikt gräs. Den näringsrika födan leder till att hästen får en störning i tarmfloran som i sin tur leder till att hovsulans lamellager och suldel inflammeras. Om din häst står med frambenen långt framför sig, bakbenen långt under sig och vikten förskjuten bakåt är det läge att misstänka fång. Ytterligare ett symptom är att hästens hovar blir varma och en hös puls känns strax ovanför hoven.

 

Om du misstänker att din häst har fång ska du genast kontakta veterinär eftersom fång så småningom kan leda till så kallad hovbensrotation vilket ofta får en dödlig utgång. Du förebygger fång genom att succesivt vänja hästen vid kraftigare beten eller högre kraftfodergiva. Alla hästar kan få fång men oftast drabbar det mycket kraftiga hästar, alltså är det bra att vara noga med att hästen är lagom i hull.


Hästinfluensa

Hästinfluensa är idag en ganska ovanlig sjukdom i Sverige, mycket tack vare lagarna om regelbunden vaccination mot influensan. Alla hästar som tävlar måste vara vaccinerade och ofta gäller detsamma om du ska träna med din häst på en annan anläggning.

Hästinfluensa är ett virus som sprids genom luften. Om hästen blir smittad kan den få hög feber och nedsatt allmäntillstånd. En drabbad häst ska om möjligt isoleras för att inte smitta övriga. När samtliga hästar återigen är friska ska hela stallet rengöras pedantiskt, även utrustning, redskap och allt annat som direkt eller indirekt kan ha varit i kontakt med smittade hästar.

 

Hästinfluensa har anmälningsplikt vilket innebär att du måste anmäla att ditt stall är smittat till ditt distrikt som därefter utfärdar varningar till övriga stall inom distriktet. Ett stall med hästinfluensa bör inte besökas av utomstående. Tänk på att även vaccinerade hästar kan få hästinfluensa, skillnaden är att influensan blir lindrigare på en vaccinerad häst.


Kvarka

En av de allvarligaste sjukdomarna en häst kan få är kvarka. Kvarka sprids genom luften och är mycket smittsamt. Symptomen på kvarka är framförallt de stora varfyllda bölder hästen får mellan ganascherna. Hästen får hög feber och det rinner tjockt, gult snor ur näsborrarna på den. Kvarka är mycket allvarligt och kan i vissa fall leda till döden, men oftast går det över efter några veckor om hästen behandlats med medicin.

 

Precis som vid hästinfluensa har du anmälningsplikt om ditt stall är smittat. Då samtliga hästar är friska ska stallet rengöras och desinfekteras innan andra hästar får besöka stallet. Observera att även kvarka kan smitta i andra hand, alltså till exempel genom en människa.


Korsförlamning

Korsförlamning är ett väldigt kritiskt tillstånd. Korsförlamning kan uppkomma av flera orsaker men oftast beror det på att du glömt dra ner hästens kraftfodergiva vid vila eller att hästen har frusit mycket. Korsförlamning innebär, vilket hörs på namnet, att hästens kors blir stelt eller till och med förlamat och detta orsakar stora smärtor. En veterinär måste genast tillkallas för att ge kramplösande. I lindrigare fall av korsförlamning verkar det kramplösande medlet och hästen blir återställd men i allvarligare fall blir hästen inte bättre och måste avlivas.

 

Du förebygger korsförlamning genom att vara noga med att sänka kraftfodergivan om din häst vilar och genom att hålla hästen varm, särskilt innan ett ridpass.

 

Stelkramp

Hästar kan, precis som människor, drabbas av stelkramp om de får sår som infekteras. Sjukdomsförloppet orsakar hästen mycket smärta, och få insjuknade hästar går att rädda. Därför bör alla hästar vara vaccinerade mot stelkramp. Hästen ska vaccineras med tre till fem års mellanrum. Vid akuta skador ger ofta veterinären en extra dos vaccin till hästen i förebyggande syfte.


Säkerhet på ridbanan

En säker ridbana ska först och främst ha ett bra underlag där hästen inte riskerar att halka och ramla. Sargen eller staketet ska vara helt och tåla en hästspark och läktaren ska vara avskild från ridbanan. Skottkärror ska inte finnas på ridbanan och inte heller grepar, pallar eller andra lösa föremål.

 

Varje anläggning har egna regler för sin ridbana men det finns ett antal regler som gäller i alla sammanhang. Högerregeln gäller alltid och den innebär att du ska hålla till höger vid möte. Om du planerar att göra halt ska du stanna i mitten av en volt för att inte vara i vägen för övriga ridande. Volter ska ridas innanför spåret så att du inte krockar med de som rider längs fyrkantsspåret. Skritt görs innanför spåret. Människor, med undantag för instruktör, bör inte vistas på ridbanan och om de gör det ska de inte stå i vägen för de ridande. Det viktigaste när flera ekipage tränar på ridbanan samtidigt är att du visar hänsyn till de andra.



Underlag

Ett bra underlag på ridbanan är en förutsättning för att hästen ska kunna utföra arbetet vi kräver av den utan att bli skadad. Vad som är ett bra underlag beror på vilken typ av träning du tänkt utföra och vilken typ av häst du har. Generellt gäller att underlaget ska svikta utan att bli för djupt så att hästens senor påfrestas för mycket. Underlaget i en paddock ska tåla hårda väder medan underlaget i ett ridhus inte behöver vara fullt så tåligt.

 

En sak som bör tas i beaktning är att alla underlag är mer eller mindre skadliga om hästen alltid arbetas på det. Att rida på varierande underlag gör att förslitningar motverkas och hästen blir stark och tålig.




Fodertyper

Grovfoder


Gräs

Gräs är sedan utminnes tider hästens basföda. Oftast klarar sig hästen bra så länge den går i en hage med bra bete men eftersom gräsets näringsvärden sjunker och det slutar växa under hösten och vintern måste vi i Sverige komplettera med ett annat grovfoder under den här delen av året.




Halm

Om du har en tjock häst kan en idé vara att byta ut lite av det ordinarie grovfodret mot halm eftersom halmen har ett lägre näringsvärde. Det finns olika typer av halm men oftast faller havrehalm hästarna bäst i smaken.

 


Hö är ett av de allra vanligaste grovfodren och består av torkat gräs, örter och baljväxter. Under de senaste åren har det blivit allt vanligare att större stall byter från hö till hösilage. Detta beror på att hö är svårare att förvara, det bli lätt mögligt om det inte förvaras helt torrt. Hö passar bra till hästar med känslig mage som inte riktigt tål det blötare hösilaget. En annan fördel med hö är att det förvaras i relativt små balar, detta passar ofta bättre i mindre stall.

 

Hösilage
Skillnaden mellan hö och hösilage är att hösilaget inte har torkats lika länge som höet. Hösilage förvaras i stora balar täckta med plast vilket gör att de kan stå ute i alla väder. Det är viktigt att tänka på att det inte får gå hål i plasten, då tränger syre in i balen och den kommer att mögla. Därför måste en öppnad bal förbrukas inom max en vecka, gärna mindre för att den inte ska bli dålig.

 

Ensilage
Ensilage är ett grovfoder som framförallt används till kor, men det kan även ges till hästar. Ensilage är egentligen ett väldigt bra fodermedel men eftersom det är svårhanterligt på grund av dess höga vatteninnehåll (balarna blir tunga samt fryser vintertid) fodras hästar sällan med det. Skillnaden mellan hösilage och ensilage är att det sistnämnda innehåller mjölksyra som producerats av mjölksyrebakterier och vatten i en syrefattig miljö.


Lucern

Lucern är ett bra komplement om höet eller hösilaget har ett lågt proteinvärde (läs mer om det här). Om din häst blir för pigg av att äta havre kan du även byta ut havren mot lucern.


Kraftfoder




Havre

Havre är det absolut vanligaste kraftfodret och finns i tre olika former; hel, krossad och stöpt. Hel havre består av hela havrekärnor och är den typen av havre som har bäst hygienisk kvalitét. Nackdelen med hel havre är att den kan vara svår att tugga för hästar med dåliga tänder. Krossad havre har en mycket kortare hållbarhetstid än hel havre, den bör fodras inom 14 dagar för att näringsinnehållet ska vara tillräckligt högt. Fördelen med krossad havre är att den är lättuggad. Om du häller kokande vatten på hel havre och låter det stå till dess att havren inte är varmare än hästens kroppstemperatur har du tillverkat stöpt havre. Fördelen med den stöpta havren är att den gör det lätt för hästen att ta upp alla näringsämnen. Nackdelen är att den tar tid att göra.

Korn

Om din häst har lätt att tappa vikt kan det vara en bra idé att fodra den med korn. Eftersom korn har en mycket hård kärna ska det alltid fodras krossat eller stöpt. Korn kan även fungera som ersättning om din häst blir för pigg av att äta havre.

Majs
Majsen ska ges i krossad form och används på grund av dess höga energivärden. Majs innehåller även selen vilket är ett bristfälligt ämne i svenska jordar.

Färdigfoder
Det finns en mängd olika sorters färdigfoder av olika sammansättning för att passa olika typer av hästar och deras näringsbehov. Oftast förekommer de i pellets- eller müsliform. De sammansatta fodren är praktiska eftersom du slipper köpa flera olika fodertyper och tillskott. Nackdelen är att de ofta är dyrare än till exempel ren havre.


Saftfoder

Betfor

Betfor är gjort av torkade sockerbetor och är ett väldigt energirikt foder. Betfor ska alltid läggas i blöt i minst en timme innan du utfodrar med det eftersom den annars sväller inuti hästens mage och orsakar kolik. Uppblött betfor kan vara ett bra sätt att få i hästen vatten vid till exempel tävling.

Melass

Om din häst inte äter sin mat kan du blanda i lite utspädd melass i resten av kraftfodret. Melass är väldigt smakrikt och bör endast ges i mindre mängder eftersom det innehåller väldigt mycket socker.


Vitaminer och mineraler


Ofta behövs inga extra vitamin- eller mineraltillskott så länge du har en bra, välbalanserad foderstat. Hästar som tränas hårt kan dock behöva extra tillskott. Ett tips är att på hösten och våren ge hästen extra B-vitaminer eftersom det underlättar pälssättningen. Vill du läsa mer om vilken funktion olika vitaminer har i hästens kropp kan du klicka här.


Säkerhet i hagen

Hagen kan innebära en säkerhetsrisk för både dig och din häst på flera olika sätt. Därför är det viktigt att känna till en del grundläggande säkerhetsåtgärder för att undvika skador i samband med utevistelsen.

 

Hagens uppbyggnad

En hage ska alltid omges av ett helt och hållbart staket. Det ska inte finnas några vassa föremål eller annat onaturligt såsom plastpåsar, plåtburkar eller liknande i hagen. Hagöppningen ska vara bred och lätt att öppna och stänga.

 

In- och utsläpp

Ett av riskmomenten vid utevistelse är då du ska släppa in eller ut hästen i hagen, därför att är det viktigt att du tänker på säkerheten. Då hästen ska släppas in i hagen ska du gå in genom öppningen och stänga grinden bakom dig och hästen. Hästen ska ställas upp med huvudet mot staketet och om flera hästar ska gå i samma hage ska de släppas samtidigt. Var lite extra försiktig precis när du släpper hästen, ibland kan den sparka bakut precis i vändningen och då är det viktigt att du inte står i vägen.

 

Då hästen ska in från hagen ska du naturligtvis börja med att fånga den. Gå lugnt mot hästen och var noga med att den ser dig komma. Sätt på hästen grimma med ihakat grimskaft och led den därefter fram till hagöppningen. Om det går fler hästar i hagen ska du snabbt ta med dig din häst ut ur hagen och omgående stänga grinden efter dig.

 

Släppa ihop flera hästar

Om flera hästar ska släppas ihop för första gången är det viktigt att de hålls under uppsyn så att ett eventuellt bråk kan uppfattas och avbrytas innan någon häst kommer till skada. Det är viktigt att du sätter din egen säkerhet i första hand, gå aldrig emellan två hästar som slåss. Ett bråk kan ibland avledas genom att du för oväsen, gör häftiga rörelser eller på annat sätt avleder hästarna från varandra.



Utfodring

Vid utfodring i hagen ska du alltid lägga maten i fler högar än antalet hästar som går i hagen. Alltså, om det går tre hästar i en hage bör du lägga ut minst 4 högar, gärna ännu fler. Se upp så att du inte hamnar mellan två hungriga hästar i hagen, kasta hellre ut lite mat någon annanstans så att du kan avleda dem medan du lägger ut högarna.

 

Daglig utevistelse

I Sverige finns lagar utfärdade som säger att alla hästar ska få möjlighet att varje dag röra sig fritt i alla gångarter. Hagar måste vara minst 10*30 meter, detta för att hästen ska ha möjlighet att sträcka ut utan att hela tiden behöva svänga runt. Hästar som står i spilta får inte stå inne mer än 16 timmar per dygn.

 

Det är viktigt att hästen har tillgång till rent vatten, salt och någon form av skydd ute i hagen, särskilt under betessäsongen men även under resten av året.


Första hjälpen

Om en olycka skulle inträffa kan en skada snabbt behöva behandlas. Därför ska det i varje stall finnas ett första hjälpen-kit både för häst och människa. En fördel om en allvarlig skada skulle uppstå är om någon i stallet besitter grundläggande kunskaper inom första hjälpen. På så sätt minskar risken för att en skadad person behandlas på ett sätt som förvärrar skadan ytterligare.

 

Detta bör finnas i ett stallapotek:

Bomull

Brems

Desinfektionsmedel

Jodopax

Febertermometer

Förbandsmaterial

Kylande omslag

Liniment

Sax

Värmande omslag

 

Första hjälpen för människor

 

Andning, blödning och chock (ABC) är tre tillstånd som alla bör ha kunskap om.

 

Andning

Om personen slutar andas kan man behöva tillämpa hjärt- och lungräddning. Detta kan du läsa mer om här: http://www.hjart-lungfonden.se/Sjukdomar/Sa-fungerar-hjartat-och-lungorna/Hjart-lungraddning/

 

Blödning

Om en person blöder kraftigt ska den blödande kroppsdelen placeras i högläge (högre än hjärtat) för att minska blodtillförseln. Ett bandage ska läggas för att minska eller stoppa blödningen i väntan på ambulans. Du lägger ett bandage genom att placera en steril kompress över såret, lägga ett lager bomull över kompressen och linda hårt runt med en elastisk linda. Om blödningen är mindre kan det räcka md att rengöra såret med desinfektionsmedel och därefter sätta ett plåster för att undvika att smuts kommer in i såret.

 

Chock

Hamnar en person i chocktillstånd kan du med fördel lägga personen ner med benen högre än huvudet för att öka blodtillförseln till hjärnan. Personen ska hållas varm med hjälp av filtar eller liknande. Chock är ibland symptom på inre blödningar, därför ska man inte erbjuda en chockad person vatten då vattnet kan förvärra de inre skadorna.

 

Vill du läsa mer om ovanstående tillstånd kan du klicka här: http://www.forstahjalpen.se/

 

Första hjälpen för hästar

 

För hästar ser första hjälpen lite annorlunda ut eftersom det ofta rör sig om andra typer av situationer. Vid allvarliga akuta skador ska veterinär alltid tillkallas. Se till att numret till veterinären alltid finns lättillgängligt så att du slipper leta efter det i en stressad situation.

 

Sårskador

Har hästen ett öppet sår kan du lägga om det på samma sätt som du gör på en människa. Är såret stort och öppet bör veterinär tillkallas för att sy ihop det, om inte kan du behandla det själv. Var alltid uppmärksam på eventuella sårfickor, ett sår som ser litet ut kan vara mycket större på insidan. Ett bandage bör täcka såret under de första dagarna för att minska infektionsrisken.

 

Om hästen fastnat

En annan akut situation som kan inträffa är att hästen på något sätt fastnat i boxen, hagen, stallgången, transporten eller någon annan stans. Hästar kan reagera på olika sätt om de fastnar, vissa får panik och kastar sig åt alla håll för att komma loss medan vissa står paralyserade av skräck.

 

Det är alltid viktigt att du sätter din egen säkerhet först, även om hästen står still för stunden ska du vara mycket försiktig är du närmar dig den. När du kommer fram till hästen kan du med fördel sätta en brems runt mulen på den för att paralysera nervsystemet och på så sätt göra hästen mindre känslig för smärta. Då hästen är bremsad kan du mycket försiktigt försöka lirka loss den, men var hela tiden beredd på att snabbt kunna förflytta dig om hästen skulle kasta sig. Om hästen har rullat fast i boxen eller spiltan kan du behöva dra den rätt med hjälp av någon form av rep. Även här ska du sätta din säkerhet i första hand, närma dig inte hästen om du riskerar att utsättas för fara.

 

Kolik

Om hästen uppvisar ett beteende som visar på att den har kolik ska veterinär rådfrågas och eventuellt kallas in. Beteenden man ska vara uppmärksam på är om hästen rullar sig eller ligger ned ovanligt mycket, hugger mot magen, saknar tarmljud, andas häftigt, darrar eller svettas. Beroende på vilken typ av kolik hästen har kan lätt motion i form av kortare promenader räcka för att koliken ska försvinna. Ibland måste dock en veterinär kallas in för att injicera kramplösande medel eller, i värsta fall, genomföra en buköppning på hästen.

 

Så här ska du gå tillväga om du misstänker att din häst har fått kolik:

1.     Gör en översikt av situationen, vilket typ av symptom uppvisar hästen? Mät om möjligt kroppstemperatur och puls på hästen och jämför med dess normalvärden.

2.     Lyssna efter tarmljud genom att lägga örat mot hästens flank. Om inget ljud hörs innebär det att hästens matsmältningsfunktion är inaktiv och då ska veterinär omedelbart kontaktas.

3.     Kontrollera om hästen har lämnat någon avföring i boxen och vilken konsistens den har. Om ingen avföring finns i boxen är koliken troligtvis förstoppningsrelaterad. Ta då bort maten och gå korta promenader med hästen.

 

Efter att koliken gått över bör hästen inte ansträngas hårt på några dagar och du bör se efter den ett par gånger extra per dag för att kunna uppmärksamma eventuella återfall.

 

Brutet ben

Om hästen hittas blockhalt (vägrar stödja på ena benet) i hagen eller boxen kan den ha brutit eller fått en fraktur i ett ben. Vid en sådan här skada måste en veterinär tillkallas som kan bedöma situationen och behandla därefter. Ett tillstånd med liknande symptom som ett benbrott är om hästen har fått en hovböld.

 

Hovböld

Hittar du hästen blockhalt i boxen eller hagen eller om den är oförklarligt halt kan den ha fått en hovböld. Vid misstanke om hovböld ska en hovslagare tillkallas som kan ställa diagnos. Eventuellt kan han eller hon tömma bölden på var och lägga om hoven med ett omslag som motverkar infektioner.


Beräkna foderstat

Analysera ditt grovfoder
För att kunna räkna ut en bra foderstat åt din häst behöver du först och främst ha en analys på ditt grovfoder. Hästar är gjorda för att tugga relativt näringsfattigt gräs ca 16 timmar per dygn i vilt tillstånd. Vi människor måste därför se till att hästarna får foder som passar deras matspjälkningssystem så bra som möjligt, därmed bör varje hästs foderstat grundas på en så stor mängd som möjligt av ett bra grovfoder. Ett bra grovfoder är av bra hygienisk kvalité, det luktar gott, har fin färg och dammar inte. Däremot behöver inte ett grovfoder med högt näringsinnehåll automatiskt vara ett bra foder.

Ett bra grovfoder
Ett näringsmässigt bra grovfoder beror på vilken typ av häst som ska äta det. Avelshästar, hästar i hård träning och hästar med dåligt hull som behöver gå upp i vikt behöver ett grovfoder med högt protein- och energiinnehåll, medan överviktiga hästar och hästar som är mindre aktiva behöver ett foder med lägre näringsinnehåll. För en fet häst är alltså ett grovfoder med lågt energiinnehåll det bästa fodret, då hästen kan uppfylla sitt tuggbehov utan att gå upp i vikt.

Kraftfoder
Hästens matspjälkningssystem är inte gjort för att hästen ska äta stora mängder stärkelserikt foder. Därför bör kraftfoder av olika typer endast användas för att komplettera grovfodret om hästen inte fått i sig tillräckligt mycket av något näringsämne trots tillräckligt stor grovfodergiva. Ge aldrig hästen mer än 400 g kraftfoder per 100 kg kroppsvikt vid ett och samma utfodringstillfälle, det klarar inte kroppen av att ta hand om. För stor grovfodergiva kan leda till en rad olika foderrelaterade sjukdomar hos din häst.

Behov
För att veta vad som är en tillräckligt stor grovfodergiva behöver du känna till hästens vikt. Det finns flera olika metoder för att räkna ut vikten, är du osäker kan du prova flera olika och sedan använda dig av något slags medelvärde.

De olika delar som är viktigast att tänka på vid beräkning av foderstat är; torrsubstans, energi, protein, kalcium, fosfor och ev. magnesium.

Torrsubstans
En tumregel är att hästen behöver minst 1 kg torrsubstans (Ts i ditt analysintyg) per 100 kg kroppsvikt varje dygn för att dess mage och tarmar ska fungera. Det är viktigt att inte blanda ihop kg torrsubstans med kg foder. För att veta hur mycket torrsubstans din häst som minst behöver få i sig gör du så här: Om hästen väger 500 kg behöver den minst 5 kg torrsubstans per dygn. Har du ett grovfoder med 70 % torrsubstans får du reda på hur många kg grovfoder din häst behöver genom att dela 5 genom 0,70 = ca 7 kg.  

Energi
Hästens energibehov beror på flera olika faktorer såsom dess vikt, det arbete den förväntas utföra, det klimat den lever i, om den har lätt eller svårt för att lägga på sig m.m. Listan visar rekommenderat underhållsbehov för häst baserat på den vikt den borde ha (är hästen överviktig utgår du från behovet för en något lättare häst och ifall din häst är för mager och behöver gå upp i vikt utgår du från den vikt du vill att hästen ska öka till). OBS! Detta är alltså underhållsbehovet, vilket innebär minimibehovet för en häst baserat på dess vikt. De tidigare nämnda faktorerna spelar som sagt också en stor roll för hästens energibehov, och du kan därför behöva öka med 5 – 50 MJ för att din foderstat ska bli optimal för din häst. De övriga delarna i foderstaten utgår från hur många MJ din häst får per dygn, alltså hur mycket energi den får.

Energibehov enligt SLUs utfodringsrekommendationer för häst, 2004

Underhållsbehovet är ca

100 kg häst 16-17,5 MJ per dag
200 kg häst 27-29 MJ per dag
300 kg häst 36-40 MJ per dag
400 kg häst 45-50 MJ per dag
500 kg häst 53-58 MJ per dag
600 kg häst 61-67 MJ per dag
700 kg häst 68-75 MJ per dag
800 kg häst 75-82 MJ per dag
http://www.besthorse.se/hastens_naringsbehov_2004.html

Protein
Rekommenderat proteinbehov för färdigvuxen häst är ca 6 g smältbart råprotein (smbrp i ditt analysintyg) per MJ. Det betyder att kvoten protein/energi ska ligga runt 6. Behovet ökar vid ökad träning, då kan kvoten hamna runt 8 medan växande unghästar, högdräktiga och digivande ston kan behöva upp till 12-13 g smbrp/MJ.

Kalcium och fosfor
Vad gäller kalcium och fosfor är det kvoten dem emellan som är av störst betydelse. Kvoten kalcium/fosfor får aldrig vara mindre än 1,1. En kvot på mellan 1,2 – 1,8 brukar rekommenderas, men kvoten får hellre vara för hög än för låg. Normalt rekommenderas 0,35 - 0,4 g kalcium per MJ för vuxna hästar medan högdräktiga ston, digivande ston, föl och unghästar rekommenderas 0,5-0,6 g/MJ. Det innebär att de behöver ca 0,3 – 0,4 g fosfor per MJ medan vuxna hästar rekommenderas ca 0,25 g/MJ.

Magnesium
Vuxna hästar rekommenderas ca 0,15 g magnesium per MJ medan föl och växande unghästar rekommenderas ca 0,1 g/MJ.


Börja räkna
När du ska räkna ut foderstaten är ett tips att från början utgå från att hästen skulle äta enbart grovfoder. Du skriver upp din hästs dagliga näringsbehov och försöker därefter lista ut hur många kg den skulle behöva äta av sitt grovfoder varje dag för att tillfredsställa behovet av alla näringsämnen samt mängden torrsubstans.

Komplettera
Lyckas du inte fylla hela behovet enbart med ditt grovfoder? Då behöver du tyvärr komplettera med ett kraft- eller mineralfoder. Med hjälp av analys på det foder du tror kommer passa din häst bäst kan du nu prova dig fram till den mängd som tillsammans med så stor mängd grovfoder som möjligt prickar in de rätta värdena i din hästs foderstat. Detta kan ta lite tid då det kräver en del trixande och räknande. Är du bra på program som exempelvis Excel är ett tips att lägga in värdena där, så att du lätt kan ändra mängden foder. Programmet räknar då ut alla näringsvärden de aktuella givorna ger din häst, så att du kan jämföra med dess behov.

Var uppmärksam
Som du säkert märkt finns inga exakta värden på hur mycket du ska ge just din häst. Det bästa tipset för en perfekt foderstat är att vara uppmärksam och titta på din häst. Bygger den inte upp sina muskler trots rätt typ av träning kanske den behöver lite mer protein i sitt foder. En pigg och explosiv häst får kanske för mycket energi, medan en häst som börjar tappa vikt antagligen får för lite energi. Att upptäcka dessa förändringar i tid är en konst, men om du gör det och rättar till foderstaten så får du en gladare och mer positiv och välmående häst.


Hästens tecken


Huvudets tecken

1. Vita hår i pannan
2. Stjärn
3. Skjuten stjärn
4. Ringstjärn
5. Strimbläs
6. Oregelbunden stjärn
7. Snopp
8. Bruten bläs
9. Genomgående bläs
10. Lykta
11. Nosbläs

Benens tecken


1. Vit kronrand
2. Vit korna
3. Vit kota
4. Vit halvstrumpa
5. Vit helstrumpa (borde gått lite högre upp på benet)
6. Vit ball
 


Longering/Tömkörning

Att jobba sin häst från marken ibland gör att du får chansen att se hela hästen och dess rörelsemönster, vilket du inte kan när du sitter på. Longering kan bland annat användas för att bygga upp hästens kondition och muskulatur efter vila, lära den unga hästen att förstå innebörden av olika kommandon, få en äldre häst att bli mer uppmärksam för hjälperna eller för att en pigg häst ska få busa av sig innan ryttaren sitter upp.

Ta hjälp
En del påstår att longering sliter på hästen, vilket delvis är sant. All träning och motion kan slita på och bryta ner hästen om den utförs på fel sätt. Longering är alltså inte mer skadligt för din häst än ridningen så länge den utförs korrekt och i lagom mängd. Är du ovan är det alltid bäst att ta hjälp av någon mer erfaren för att lära dig hur du ska göra. I synnerhet om du vill tömköra din häst, vilket kräver stor kunskap för att det ska bli rätt. Det är lätt att du eller hästen råkar trassla in er eller att du hamnar fel och råkar få en spark.

Skillnaden
Vid tömkörning har du likt ridning och körning en töm i varje hand, medan du vid longering har endast en lina mellan dig och hästen. På så sätt har du vid tömkörning kontakt med både hästens inner- och yttersida vilket kan öka din precision i din kontakt med hästen. Du kan då reglera hästens ställning och böjning till skillnad från longeringen. Där är hästen fri att böja och ställa sig som den vill, även utåt vilket skapar onödiga påfrestningar på dess kropp. Longering sker alltid på volt medan tömkörning kan ske antingen på volt eller rakt spår. I filmen tömkör vi bara på volt, det kan även kallas dubbellongering.

Inspänning
Med hjälp av inspänningar kan du reglera hästens form och ställning, men du måste då gå fram till hästen varje gång du ska ändra något. Inspänningar bör endast användas med måtta av personer med stor erfarenhet! Att spänna in hästen utan att riktigt veta vad man gör är nästan alltid till mer skada än nytta.

Din utrustning
Vid longering ska du alltid ha på dig hjälm och handskar med bra grepp. Vid behov kan du ha en longerpiska i handen. Hästen ska med fördel ha träns med tränsbett eller kapson, även grimma kan användas men det ger dig som linförare mindre kontroll. Var ändå alltid för säkerhets skull inom ett inhägnat område, ifall du skulle tappa hästen. 

Hästens utrustning
Är hästen van att ha lindor eller benskydd vid ridning kan du använda det även vid longering. Hästen ska även ha en korrekt tillpassad longergjord med pad eller schabrak under, alternativt sadel med väl uppfästa stigbyglar och med en extra täckesgjord runt för att de inte ska ramla ner och störa eller skrämma hästen.

Longerlinan kan fästas på olika sätt om hästen har på sig tränsbett. Linan bör helst träs utifrån och in genom den inre bettringen, över nackstycket och fästas i den yttre bettringen. När du byter varv måste du alltså ändra så att linan löper genom den andra bettringen.

Vid tömkörning kan tömmarna fästas på olika sätt, be någon erfaren att hjälpa dig få allting på rätt sätt. I filmen har vi tagit yttertömmen över hästens rygg, genom en låg ring på gjordens yttersida och fäst den i yttre bettringen. Innertömmen löper utifrån och in genom inre bettringen och är fäst i en ring på gjordens innersida, på samma höjd som den på yttersidan.

Minska skaderisken
Tänk på att uppvärmning och nedvarvning är precis lika viktig vid arbete från marken som vid ridning. Har du tänkt spänna in hästen gör du inte det förrän efter att hästen är uppvärmd och uppmjukad för att undvika skador.

Longering
Vid longering rör sig hästen runt dig på en volt. Du kan reglera storleken på volten, men ca 15 meter i diameter brukar vara lagom. Du håller linan i den hand som är närmast hästens framdel, och med handen närmast hästens bakdel håller du den ihoplindade änden samt eventuellt longerpisken. Vid tömkörning har du en töm i varje hand, därför håller du töm och tömände i samma hand. Pisken har du fortfarande i handen närmast hästens bakdel.

Vi har i filmerna valt att inte använda pisk, då vi kände att det inte behövdes. Pisken används i vanliga fall som framåtdrivande hjälpmedel samt för att styra hästen i sidled, och göra volten större.

Framåtdrivande hjälper
För att driva hästen framåt använder du dig av rösten genom att smacka. Vill du att hästen ska byta gångart säger du tydligt den gångart du vill att hästen ska utföra, t.ex. om hästen skrittar kan du tydligt säga ”traava” med uppmuntrande röst. Du kan förstärka röstkommandona med ditt kroppsspråk samt genom att höja pisken en aning.

Förhållande hjälper
Du använder främst rösten även när du vill göra en förhållning. Vill du att hästen ska sakta av från galopp till trav säger du ”traava” med lugnande röst. Ett tips är att bestämma dig för exakt vilka kommandon du ska använda, och vilka som betyder vad. T.ex. kan du bestämma dig för att ”ptroo” betyder att hästen ska sakta ned den gångart den redan har, medan ”staaaanna” betyder just att hästen ska stanna. Att hästen både ska sakta ned och stanna för samma kommando kan göra arbetet svårare. För att förstärka kan du sänka pisken, stanna upp med ditt kroppsspråk samt höja handen du håller linan i.

När hästen gjort halt ska du gå fram till hästen, inte tvärt om, så att du kan ändra inspänningar och linfästning. Vill du byta varv vänder du hästen och longerar en stund i andra varvet. Det är precis som vid ridning viktigt att försöka jobba hästen lika mycket i båda varven så att den musklar sig jämnt och inte får förslitningsskador.


Lastning

Ett tips om du och din häst inte är så vana vid lastning är att träna några gånger, så att ni slipper bli stressade för att det inte fungerar på en gång den dag ni har en tid att passa.

Lasta på
Lasta aldrig ensam om du inte är mycket van! Ha minst en, gärna flera medhjälpare med dig. Försök lasta hästen på en så ostörd plats som möjligt. När hästen är lugn leder du den rakt mot transporten och ser till att hästen har uppmärksamheten framåt. Svänger den ändå ut med bakdelen åt sidorna kan du ha medhjälpare som står bredvid och motar lite försiktigt. Stressa aldrig upp dig själv, eller hästen genom att börja skrika eller slå på den! Be då hellre dina medhjälpare att sätta upp en lina på varje sida om transporten som ”infångare”. Då ser hästen att det bara finns en väg – rakt fram, in i transporten. Att försöka locka in en häst med hjälp av godis fungerar sällan, men det är bra att belöna hästen när den gått hela vägen in.

Inne i transporten
Väl inne ber du dina medhjälpare att stänga bommen/dörrarna bakom hästen och därefter luckan. Först när det är gjort binder du fast hästen i grimskaftet, så att hästen inte ska få panik och kasta sig bakåt innan allt är stängt och bli hängande i grimskaftet. Ingen får gå bakom luckan, om hästen då kastar sig bakåt får man luckan över sig! När allt är stängt kan du alltså binda upp hästen, relativt kort så att den inte kan lägga sig eller hoppa över frambommen men ändå så att den kan röra huvudet och hålla balansen.

Lasta av
När du ska lasta av börjar du med att ta loss hästen och hålla i den med hjälp av ett grimskaft fäst i bettet. Av samma anledning som vid pålastningen ber du, när hästen inte är fastbunden längre, dina medhjälpare att börja öppna luckan och bommen. Be hästen att backa ut långsamt och försiktigt. Håll dess huvud rakt så ökar chansen att hästen också backar rakt och inte ramlar ner på sidan av rampen. Medhjälparna står med fördel även nu vid sidorna och kan mota lite lätt om hästen skulle backa snett.


Transport

Före
Innan du börjar lasta din häst bör du se till att hästtransporten du tänkt använda är hel och ren, att alla lampor fungerar och att den är korrekt kopplad till godkänd dragbil. Golvet i transporten ska vara rikligt strött, gärna med exempelvis spån som har en bra uppsugningsförmåga. Har du halm i din transport riskerar du att golvet blir halt för din häst att stå på om den skulle kissa.

Tips
Ha alltid med dig en bra kniv, varma kläder och skor samt reflexvästar som du kan använda om en nödsituation skulle uppstå.

Har transporten en mellanvägg kan du ta ur den om du bara ska lasta en häst, alternativt ställa den lite åt sidan när du lastar så att hästen lätt kommer in. Många hästar tycker om att stå brett så att de får bättre balans. Andra tycker om att stå snett eller till och med bak och fram. Tycker du att din häst krånglar och bråkar under transport? Låna en annan typ av transport, eller kanske en liten lastbil, där hästen kan stå på ett annat sätt. Ett tips är även att installera en kamera så att du kan se vad hästen gör när du sitter i bilen.

Hästens utrustning
Hästen ska ha på sig lädergrimma, då den går sönder lättare än en nylongrimma som kan skära in i huden om hästen skulle fastna. Vid kortare resor (mindre än en timme) kan hästen även ha tränset (utan tyglar) på sig under grimman, då du helst ska lasta på och av i träns (alltid på tävling enligt tävlingsreglementet). När du lastar har du grimskaftet fäst i bettet medan du vid uppbindningen fäster det i grimman.

Hästen ska inte ha broddar på sig under transport, då de kan orsaka svåra skador om hästen skulle råka trampa eller sparka på sig själv. Risken för skador finns även då hästen inte är broddad, därför kan du sätta på transportskydd eller linda hästens ben om du vill ha extra skydd. Är det kallt bör hästen ha lämpligt täcke, beroende på hur tjock päls hästen har och hur tjocka täcken den är van att ha på sig.


Stängsel

Staket av trä eller plast med eltråd/ -band är att föredra då det är hållbart och tåligt samtidigt som risken för skador på hästen är relativt små. Se till att strömmen går hela vägen runt hagen. Ett tips är att koppla ur den då du tar hästar ut och in i hagen, så att du eller hästen inte råkar få en stöt av misstag.

Var noga med att eltråden inte är slack eller hänger någonstans. Då ökar risken för att hästarna försöker smita eller råkar trassla in sig.

Vanlig ståltråd är inte att rekommendera då den inte syns lika tydligt som ett elband/-rep samtidigt som den inte går av så lätt. Det är inte roligt att försöka få loss en häst som gått rakt igenom ståltråden och trasslat in sig!

Järn är inte att rekommendera som staketmaterial. Staketen blir visserligen stabila och hållbara, men de kan orsaka stora skador på en häst som sparkar i det eller råkar fastna.

Taggtråd är förbjudet att använda som stängsel för häst på grund av den enorma skaderisken.


Giftiga växter

För att undvika att din häst blir förgiftad är det bra om du lär dig hur de giftiga växterna ser ut. Då kan du plocka bort dem från hagen innan du släpper din häst där. Tänk dock på att vissa växter är giftiga även för människor! Försök att slå av växterna eller gräva upp dem helt innan de hinner fröa av sig, då minskar risken för spridning. En annan lösning är att helt enkelt stängsla av den del av hagen där de giftiga växterna förekommer så att hästarna inte kan komma åt dem.

Håll koll i hagarna och se efter om du hittar några nya växter som du inte känner igen. Slå då gärna upp dem, antingen i en flora eller via Internet för att ta reda på om de är giftiga eller inte.

Hästen har känsliga läppar som kan sortera bort olämpliga växter, då dessa oftast inte är smakliga. Risken för förgiftning ökar dock om betet börjar ta slut. Då hästarna ätit upp de oskadliga växterna kan de börja äta av de giftiga för att bli mätta. För att detta inte ska hända bör du flytta din häst till ett annat bete alternativt stödutfodra den.

Ett tips är att även kolla rabatter och liknande i närheten av stallet då många planterade buskar och trädgårdsväxter är giftiga för hästar.

Tecken som kan tyda på förgiftning:
- Hästen är trött/hängig, har dålig aptit
- Magproblem såsom kolik, diarré, förstoppning
- Hudreaktioner
- Gulnade slemhinnor
- Kramper och rörelsestörningar

Symptomen beror på vilket typ av giftig substans växten innehåller. Därför kan de variera mycket mellan olika individer och olika typer av växter. Vissa växter är giftiga redan vid mycket små mängder, medan andra kräver att hästen ätit stora mängder under en lång tidsperiod för att hästen ska påverkas. Om du misstänker att din häst blivit förgiftad, kontakta veterinär.

Exempel på giftiga växter:
Örnbräken, idegran, stånds, påskliljor

Lästips: Giftiga växter ABC från Krafft


Säkerhetstips

Många situationer i stallet där du eller hästen riskerar att skada er kan undvikas genom några enkla förändringar. Här kommer några tips på sådana förändringar:

Krokar och hängare
Vassa krokar som hänger i stallet utgör en skaderisk då hästen kan fastna i dem om den skulle råka gå för nära. Detta kan undvikas genom att vanliga krokar byts ut mot mjuka gummikrokar.

Täckeshängare

Många hästar har fastnat med underkäken i täckeshängare som sitter på utsidan av boxdörren. För att det inte ska hända kan du placera hängaren någon annanstans än på boxdörren, där din häst inte kan komma åt den. Vill du ändå hänga täcken på boxdörren kan du använda en hängare som ser ut lite som en repstege. När den typen av täckeshängare inte används hänger den rakt ner mot väggen och hästen kan då inte fastna.


Stallgången
När du har din häst uppbunden på stallgången är det bra att använda så kallade panikhakar. Om din häst skulle få panik kan du snabbt och lätt få loss den. Har du inga panikhakar kan du istället knyta fast balsnören i grimman och fästa de vanliga hakarna i balsnörena. Om hästen skulle få panik och kasta sig bakåt går balsnörena av så att hästen inte sitter fast längre.


Hjälm

Ett annat tips är att ha hjälm på dig så ofta som möjligt när du hanterar hästar. Många använder bara hjälm när de rider, men hjälmen kan vara en billig livförsäkring om du skulle råka få en spark när du hämtar hästen i hagen eller om hästen reser sig när du ska lasta.




Hästen

Hästar är flockdjur med stark flyktinstinkt. Detta är inte något vi människor kan träna bort hos våra hästar, därför är det viktigt att tänka på att även den snällaste och lugnaste hästen kan bli rädd och hoppa till när vi minst anar det.

En förutsättning för att kunna förutse och förebygga olyckor är att du lär dig att ”läsa” hästen. Även om alla hästar är olika och reagerar på olika sätt i olika situationer måste du som människa försöka förstå varför hästen reagerar som den gör. Är den rädd, har den ont eller förstår den helt enkelt inte vad du menar? Ett bra tips är att fråga dig själv; ”vad gjorde jag för fel?” istället för att utgå från att hästen bara är dum.


Uppgifter

För att undvika olyckor i stallet krävs att du utför uppgifter på ett korrekt sätt. Det kan innebära att du får lägga ner några sekunders, kanske minuters extra arbete, men du minskar skaderiskerna betydligt. Det kan handla om att gå några meter extra för att hämta grimskaftet istället för att leda in hästen från hagen i bara grimman. Det tar lite längre tid, men den dag hästen hoppar till och du tappar den, eller ännu värre fastnar med fingrarna i grimman och rycks med, kommer du att ångra att du inte hämtade grimskaftet.


Ergonomi

När du är i stallet är det bra att du har på dig kläder som tillåter att du rör på dig utan att de går sönder eller begränsar din rörelseförmåga. Det är bra att ha flera lager med kläder så att du kan anpassa klädseln genom att ta av en tröja om du blir varm eller ta på dig en om du fryser. Undvik kläder som gör att du lätt kan fastna, exempelvis luvtröjor. Välj gärna kläder med mörka färger där smutsfläckar inte syns lika mycket.

När du arbetar i stallet bör du tänka på att inte utföra rörelser som sliter alltför mycket på din kropp. Det kan handla om att du vänder hela kroppen när du ska slänga gödsel i skottkärran istället för att bara vrida överkroppen, vilket skapar ett onödigt och skadligt vridmoment. Om du lyfter hö- eller ströbalar eller andra tunga saker kan du tänka på att lyfta med benen istället för med ryggen för att minska risken för ryggskador.

Ett tips är att försöka utföra arbetet med både höger- och vänster hand. Är du högerhänt – prova att bära hinkar och rykta med vänster hand och tvärt om ifall du är vänsterhänt. Försök även att ibland hålla grepen eller kvasten åt höger om du vanligtvis håller den åt vänster, och vice versa. Du sliter mindre på din kropp genom att variera ditt rörelsemönster och du bidrar till att göra din kropp mer liksidig. Detta kan du ha stor nytta av i din ridning, då din kropp blir rakare samtidigt som din koordination ökar!


Mockning

I hästens box ska golvet vara täckt med någon form av strö för att underlaget ska bli mjukt och halkfritt, och för att boxen ska bli lättare att rengöra. Det finns ett antal olika typer av strö med olika för- och nackdelar. Du får helt enkelt välja det som passar dig själv och din häst bäst. Här finns några exempel på de vanligaste strötyperna:

Torv
Fördelar: Torv har relativt bra uppsugningsförmåga och är lätt att hantera. Gödseln kan användas som gödning vilket gör den lätt att göra sig av med. I många stall låter man människor komma och hämta gödsel till sina trädgårdar.

Nackdelar: Har en mörkbrun färg som ger en lite mörkare stallmiljö. Då torven ofta innehåller mycket vatten kan balarna frysa om de förvaras utomhus på vintern vilket kan göra dem svårare att hantera.

Spån
Fördelar: Har en ljus färg vilket kan ge känslan av en fräschare stallmiljö. Är lätt att hantera och har en väldigt bra uppsugningsförmåga.

Nackdelar: Kan vara dammigt och irritera luftvägar hos både häst och människa. Kan vara svårare att göra sig av med gödseln då den inte är lika attraktiv som gödningsmedel.

Halm
Fördelar: Ger en ljus stallmiljö och ett mjukt underlag för hästen (vilket är viktigt vid till exempel fölning). Många hästar tycker om att plocka och äta av halmen vilket ger dem sysselsättning och tillfredsställer deras tuggbehov vilket kan leda till en lugnare stallmiljö. Halm innehåller oftast inte så mycket energi, så halm kan användas även till överviktiga hästar. Halmen kan då komplettera foderstaten för att hästen ska kunna uppfylla sitt dagliga tuggbehov.

Nackdelar: Har inte så bra uppsugningsförmåga, vilket gör att du kan behöva lägga ett lager av exempelvis spån under för att underlaget inte ska bli halt. Kan bli tungt att hantera och tar mycket plats vid förvaring och efter utgödsling. 

Spån-/halmpellets
Fördelar: Tar liten plats vid förvaring då den packeteras som pellets i säckar. När du strör upp boxen vattnar du lätt på pelletsen som då sväller och finfördelar sig över underlaget.

Nackdelar: Kan ha en något sämre uppsugningsförmåga än till exempel spån eller torv.


Du kan även välja vilken typ av bädd du vill ha. En permanentbädd där du bara tar ut bajset och eventuellt blött strö vid ytan kan spara dig mycket tid. Du slänger ut relativt lite strö varje dag, vilket gör att bädden växer i tjocklek tills du mockar ut alltihop (vanligen ca en till två gånger per år). För att hygienen ska hållas krävs att ingen rör om eller gräver i boxen, varken du eller hästen. Händer det kan skadlig ammoniakgas från urinen tränga upp och försämra stallmiljön.

En växelströbädd kan ta lite längre tid att sköta varje dag då allt smutsigt och blött strö tas bort varje dag. För en häst som rör runt eller gräver är detta en bättre lösning än permanentbädden då hela bädden består av rent strö och du som människa slipper att mocka ut en tung bädd varje år.

Det går åt ungefär lika mycket strö till de båda typerna av bäddar om de sköts rätt. Permanentbädden kräver konstant påfyllning av strö för att hålla hästen avskild från det smutsiga ströet medan växelströbädden kräver ersättning i form av rent strö då smutsigt strö slängs ut dagligen.

I samband med mockningen gör du en del av den dagliga visiteringen, där du kollar att allt i boxen ser ut som det brukar (läs mer om det HÄR). Om hästen inte är ute i hagen när du ska mocka börjar du med att binda upp hästen, antingen i boxen eller utanför på stallgången så länge hästen hålls under uppsikt. Börja med att ta ut gödselhögar och blött strö längs med väggarna och jobba dig in mot mitten. Lägg det rena ströet längs väggarna under tiden och jämna ut bädden när allt smutsigt och blött strö är ute. Lägg till sist in nytt strö vid behov. Gör även rent i krubba och vattenkopp/vattenhink med hjälp av till exempel en svamp och lite vatten.


Stallmiljö

En bra stallmiljö är a och o för god hästhållning. Många av dagens hästar står inne en stor del av dygnet, och då är det viktigt att stallet är ”hästanpassat”. Det betyder att stallet framför allt är anpassat efter hästarnas behov, samtidigt som det är lätt för oss människor att sköta.

Hästar trivs vid en lägre temperatur än oss människor, ca 8-10 grader brukar rekommenderas i ett stall. Det är viktigt att stallet har bra ventilation så att hästarna inte riskerar att få problem med sina luftvägar.

Det är inte längre tillåtet att bygga nya spiltor, men de som redan finns är godkända för användning. Exakta mått på tillåtna boxar och spiltor för olika storlekar på hästar/ponnyer kan du läsa om på jordbruksverkets hemsida. Generellt gäller att hästen ska kunna röra sig obehindrat och kunna lägga sig ner utan svårigheter. Galler och väggar måste vara utformade så att skaderisken minimeras.




Inredning och utrustning i stallet får inte vara placerat så att hästarna riskerar att fastna eller skada sig. Krokar och täckeshängare på boxdörrar kan med andra ord vara en risk. Redskap såsom grepar, skottkärror m.m. bör förvaras i ett separat utrymme. Foder bör förvaras så att hästar, om de skulle komma lösa, inte kan nå det.

Bra ljus i stallet är en förutsättning för att du ska kunna se vad du gör, och därmed sköta din häst på bästa sätt. Naturliga ljusinsläpp i form av fönster är att föredra, men då det i Sverige ofta är mörkt både på morgonen och på kvällen under den del av året som hästarna står på stall behövs även lampor. Glöm inte att släcka ljuset under natten, hästarna sover precis som vi bättre i mörker.

Fönster, lampor och elsladdar ska även de vara placerade där de inte utgör någon skaderisk. För att minska risken för bränder i stallet bör lampor och lysrör placeras på säkert avstånd från brandfarliga föremål.

För att din häst ska trivas så bra som möjligt är viktigt att stallet är relativt tyst och lugnt. Skrik, bråk och onödigt spring hör alltså inte hemma där. Hästarna ska kunna slappna av och vila utan att bli störda och stressade. Skaderisken (både när det gäller hästar och människor) minskar även i en lugn stallmiljö, då hästarna inte lika lätt blir skrämda.

Det är inte bara vi människor som påverkar stallmiljön. Hästar som är stressade och slår i väggarna kan störa en i övrigt lugn miljö. Hästarna mår oftast bra av att kunna ha fysisk kontakt med varandra även när de står i sina boxar, men två hästar som inte kommer överens kan bidra till en orolig stallmiljö. Detta problem kan enklast lösas genom att någon av hästarna får flytta, kanske byta box med en annan häst.





Vill du läsa mer om specifika regler och bestämmelser kan du kolla på jordbruksverkets hemsida.


Beräkna hästens vikt

Har du inte möjlighet att väga din häst på riktigt behöver du använda dig av någon typ av formel eller tabell för att istället kunna beräkna ungefär vad din häst väger. Olika forlmer kan dock ge lite olika resultat, därför äe ett tips är att söka runt på nätet och hitta några olika metoder. Då kan du sedan använda dig av ett medelvärde när du beräknar din hästs foderstat för att vara säker på att du använder dig av en rimlig vikt.


Här kommer ett par tips på hur du kan beräkna din hästs vikt:
(Måtten tas i centimeter och vikten fås i kilogram)

Formel 1:

a + b - 785 = vikt

a= 4,3 x lansmärkesomfång
b= 3 x mankhöjd

Lansmärkesomfång mäts från gropen framför manken (märket efter riddarens lans) och runt bålen.

Mankhöjd mäts från hov till mankens högsta höjd.




Formel 2:

c x d/8900 = vikt

c= bröstomfång x bröstomfång
d= längd

Bröstomfång mäts runt bålen, bakom manke och armbåge.

Längd mäts från armbåge till bärbensknöl.
 


Filmer: Longering & Tömkörning

Här kan ni se några filmer på hur det kan gå till vid longering med och utan inspänning samt vid tömkörning på volt. Tänk på att vi inte är några experter, vi har själva mycket kvar att lära!


I första filmen longeras hästen utan inspänning medan vi i film nummer två har fäst en så kallad gummisnodd/halsförlängare i longergjorden. Gummisnodden fästes i gjorden mellan hästens framben, löpte sedan genom ena bettringen, över nackstycket, genom den andra bettringen och slutligen fästes andra änden av snodden bredvid den första mellan hästens framben. Gummisnodden är elastisk, men det finns även fasta inspänningar.